Med åren minskar bentätheten och ansiktsskelettet förändras.
Ögonhålorna blir större, näshålan vidgas och hakan krymper något. Resultatet blir att stödstrukturen som en gång höll huden spänd försvagas. Samtidigt växer näsan något nedåt och hakan viker sig uppåt – vilket kan ge det klassiska profilen när den nedre delen av ansiktet tappar sin balans.

​De små ligament som håller upp ansiktets vävnader förlorar sin spänst. Fettkuddarna som tidigare låg högt och gav ett ungdomligt lyft börjar glida nedåt. Kinderna blir plattare, konturerna otydligare och “häng” uppstår runt käklinje och mun.

Ansiktsmusklerna jobbar ständigt. Med tiden blir vissa överaktiva (som de mellan ögonbrynen eller runt munnen), medan andra försvagas och blir tunnare och ansiktet "rasar" med musklerna nedåt. Det skapar linjer, neddragna mungipor och ett tröttare uttryck – även när man känner sig pigg.

​När kollagen och elastin bryts ned tunnas huden ut. Den blir torrare, mindre spänstig och förlorar sin lyster. Kombinationen av minskat skelettstöd, slappa ligament och nedflyttade fettkuddar gör att huden “får för mycket yta” – den har inte längre något att vila på.

I ett ungt ansikte är “skönhetstriangeln” vänd uppåt – med bredd över kindbenen och en smalare käklinje.
Med tiden vänds triangeln. Tyngdkraften, skelettförändringar och minskad volym gör att kinderna sjunker, käklinjen blir bredare och ansiktet tappar sitt lyft. I estetiska behandlingar eftersträvar man skönhetstriangeln vid val av behandlingar. 

​Även proportionerna mellan näsa, läppar och haka förändras. Avståndet mellan näsa och överläpp förlängs, vilket gör att tänderna syns mindre och munnen får ett mer stängt uttryck. Det kan ge ett intryck av åldrande även hos unga.